1, För andra gången i Bankan har jag nu sett två dövstumma gräla på teckenspråk! Den här gången inne på MBK. Det var hårda tag, dock inte så högljutt. Försökte lista ut vilka tecken som betyder FUCK OFF ASSHOLE utan att lyckas. Bisarrt.
2. Familj från södra Europa, mamma och tunnhårig pappa, två barn som är typ 4 och 6 år, ska äta lunch på Sizzlers. Inget konstigt med det. Förutom att far bär en t-shirt med texten: sleep with me – get free breakfast.
Återigen en stekhet dag i The Hellhole. Snart packar jag väskan och åker ut till nån ö för att sitta och skriva. Hasa runt i shorts, sandaler och en wife beater vore perfa.
En vanlig dag kollar jag igenom två engelskspråkiga tidningar på nätet, dessutom en satirsajt (med ojämna mellanrum), dom skriver mycket sparsmakat.
Idag dårå, typ:
Morgontidningen Bangkok Post är ganska präktigt, rätt torr, inte många klacksparkar här inte, redovisande, blandar bra och dålig journalistisk. Seg med uppdateringar på nätet. Toppar idag med en aptrist storri om en kommande debatt i parlamentet. Stor jävla banner som man måste klicka bort på hemsidan.
The Nation är kanske lite piggare än kollegan, lite snabbare på nätet, vågar ta lite egna grepp utan att direkt vara fräck. Mycket störande pop up-banners på hemsidan som man kan bli tokig på. Hemsidan är dock smakligt redigerad, mycket småplock. Toppar idag bland annat med en mycket intressant text om Malaysia som vill hjälpa till att mäkla fred i södra Thailand.
Satirsajten Not The Nation uppdateras ganska sällan numera men det som publiceras är ofta mycket elakt och kul. När jag tittar in då och då hittar man alltid nåt skruvat, på pricken och skrivet med finess. Idag exempelvis, en monolog med en bartjej eller en intressant opinionsundersökning.
När vi nu ändå är inne på tidningar kan jag berätta att vi gjort ett jobb för RFSU:s prisbelönta magasin Ottar. Jobbet kommer nu i mars. Köp, läs och njut! Ottar är en kul liten tidning där man kan hitta de mest överraskande texter, av typen tre saker man inte visste om sarre…
Kändes som en trögstartad vecka minst sagt, med bultande huvudvärk redan från början. En morgon av typen ”jag vaknade, sen var den dan förstörd”. Eller en sån dag där Bankan manglar med allt sitt oväsen, skitig luft, svett, trängsel, motgångar, avloppsstank och en jävla massa irriterande människor.
Kände mej ungefär på samma humör som D-Fens i Falling Down:
Jag vill också ha en Uzi
Tuggade dock igenom dagens tidningar och nyhetssajter - vilket man inte blev gladare av. LPL upphör aldrig att förvåna och fascinera: terrorister, mutor, penningtvätt, premiärministern i hemliga möten på hotell, en politiker vill öka takten i avrättningarna och en annan vill tillåta rektorer att ta emot mutor från blivande elevers föräldrar.
Och så en liten notis som denna:
Den HIV-positive, 43-årige taxichauffören Kaew Sangmuang har erkänt att han rånat och våldtagit tio passagerare i Bangkok. Till sitt försvar anför han dock ”att jag använde kondom varje gång”.
Han där!
Kan verkligen rekommendera den här artikeln i DN för alla oss som är fascinerade av drömmar (även om jag gärna sluppit vakna stup i ett av mardrömmar).
Jag -liksom en massa andra – har ofta undrat hur många taxibilar det egentligen finns i Bangkok. Nu vet jag, tack vare magasinet BK:s underhållande taxispecial.
Och siffran är: 101 751 stycken taxibilar!
Fler siffror: det finns 439 815 registrerade taxiförare, 22 gemensamma taxiföretag och 69 privata företag.
En bild hänger kvar på näthinnorna efter den här bomber-granater-Iran-Thailand-Israel-telefonkiosk-glassplitter-köttslamsor-thaipolis-veckan i Bankan. Så här ser den ut:
Cosy corner
Det är tre av de terrormisstänkta iranierna som myser med två thaitjejer på en restaurant i Pattaya ett par dar före bombsprängningarna i Bangkok.
Masoud Sedaghat Zadeh, till vänster, greps i Malaysia. Mohammad Khazaei, i mitten, togs på Suvarnabhumi Airport. Saied Moradi, till höger, bombade bort sina egna ben.
Vad ska man säga? Mussehyckleriet fångat genom en kameralins? Några drinkar, öl, lite snygga damer, göka på rummet och en vattenpipa innan vi försöker spränga Israels diplomater i luften?
Uppenbarligen var det så att kvinna i mitten, som gosar med Mohammad Khazaei, lät en av sina kompisar plåta gruppen med sin mobilkamera. Kvinna heter Nan och är 20 år. Hon har berättat för polisen att Khazaei bad henne om ”escort” mellan den 8 och 13 februari i Pattaya eftersom ”han var så dålig på engelska”. Nan i sin tur ordnade då fram två tjejkompisar som tog hand om Khazaeis vänner.
Gruppen drack drinkar på olika barer och spelade biljard. Nan var även med Khazaei på hans rum. Hon såg inget misstänkt förutom att han förbjöd henne att öppna en garderob.
FATF (The Financial Action Task Force on Money Laundering), ett övervakande organ som håller koll på penningtvätt i olika länder, har satt upp Thailand på sin svarta lista över stater som inte uppfyller kraven på internationell standard.
I den här Hall of Shame finns nu Thailand, Pakistan, Indonesia, Ghana,Tanzania, Bolivia, Kuba, Etiopien, Iran, Kenya, Burma, Nigeria, Nordkorea, Sao Tome och Principel, Sri Lanka, Syrien och Turkiet.
Ett fint gäng, men föga förvånande att LPL hamnat där.
Underbart nog så skyller AMLO (Anti Money Laundering Office) i Thailand - på översvämningarna förra året! AMLO:s generalsekretare Seehanart Prayoonrat säger i en kommentar att byrån försökt att ta fram en ny tvingande lagstiftning men att det arbetet försenades på grund av översvämningarna…
FATF grundades 1989 på initiativ av G7 och har sitt högkvarter hos OECD i Paris. Organisationen är inte vilken som helst: dess bedömning kan få mycket stora konsekvenser för länder som inte uppfyller kraven om penningtvätt. Bland annat kopplas den verksamheten ihop med finansiering av terrorism, nog så aktuellt i Thailand.
Man inser också att FATF inte har något större förtroende för Thailand när man kollar organisationens ”grå lista”, alltså av typen kvalet till ”svarta listan”. Här kryllar det av bananrepubliker som ändå bedöms ha mer koll på penningtvätt är LPL:
Algeriet, Angola, Antigua och Barbados, Argentina, Bangladesh, Brunei, Kambodja, Ecuador, Kirgizistan, Mongoliet, Marocko, Namibia, Nicaragua, Filippinerna, Sudan, Tajikistan, Trinidad och Tobago, Turkmenistan, Venezuela, Vietnam, Jemen och Zimbabwe.
För övrigt var det tryckande värme i Bankan hela fredagen. Locket på. Blågrå smog. Tinningarna bultade. Nacken värkte. Luften kunde skäras med osthyvel. Svetten rann. Jag höll helt enkelt på att dö av törst. Jag kunde slutat som en benhög på soi 11. Men jag lyckades ta mig fram till Cheap Charlies, låg som en hägring i öknen, där jag fick nåt läskande.
Jag hade haft en gammal countrylåt med Merle Haggard i bakhuvudet hela vägen - och så spelade Sattit just den på sina blandband som han brukar:
En grupp iranier flyger in till Thailand, kuskar runt lite i landet, hyr minst två hus i centrala Bangkok under flera månader, skaffar mängder med sprängmedel för att slå till mot tjänstemän vid Israels ambassad, den thailändska ”underrättelsetjänsten” har ingen susning om vad som pågår förrän ett hus exploderar på Sukhumvit soi 71, en iranier lyckas spränga bort båda sina ben, alla de andra som fanns i huset springer därifrån, en grips senare på flygplatsen, en kommer med ett plan till Malaysia, en kvinna i gruppen är redan hemma i Teheran, polisen upptäcker plötsligt en femte man med arabiskt utseende på en övervakningskamera och ska nu undersöka om han ”finns kvar i landet”, en vanlig vecka i Landet På Låtsas.
Phnom Penh Municipal Court har nu inlett rättegången mot de nio personer som greps i juni förra året i en stor knarkhärva. Bland de åtalade finns den 30-årige svensken Christopher Nickie Ekenlund, även kallad ”Cookie”. Jag är inte helt hundra på hans namn hära.
Svensken och hans 21-åriga vietnamesiska flickvän Chan Thi Nihan är misstänkta för produktion och försäljning. De sju andra enbart för försäljning och användande. Allt annat än livstids fängelse för svensken vore en överraskning, skriver kambodjanska media.
Blått – alltid rätt i Kambodja
Svensken uppges arbeta med IT medan vietnamesiskan är öl-flicka. De sju andra är kambodjanska medborgare i åldern 25 -32 år. Hela gänget greps den 20 juni 2011. Tillslaget började hos kambodjanerna som satt och tog yama, metamfetamin i distriket Daun Penh. Polisen hittade 262 gram av drogen.
Under förhör med gänget kröp det fram att deras kran var det svensk-vietnameiska paret. Polisen slog till samma dag mot parets bostad i distriket Russey Keo och hittade en avsevärd mängd droger och kemikalier: 210 gram metamfetamin, 298 gram kokain, närmare fem hekto marijuana och 96 gram ecstasy. Dessutom kemikalier som används i knarkproduktion.
Åklagaren i målet – skratta inte nu - heter Hor Lina och säger att ”staten har mer än nog med bevis för en fällande dom”. Rättegången fortsätter den 22 februari.
Samtidigt sitter svensken Anders Bergstedt, runt 40 år, i Sihanoukvilles fängelse och väntar på sin rättegång. Även den handlar om knark. Svensken var inblandad i lite konstigheter på baren Happy Hippie…
Det har varit mycket elände nu ett tag i Bankan med bomber och granater så idag blire bara skoj hära - med hjälp av kanonfotografen Dennis Thern som lekt lite med sin kamera (och knäppt några snap shots på stan).
Kolla in den här filmen som är tagen med nån slags teknik som förvandlar allt till miniatyrer. Ser ut som om Landet På Låtsas byggts med legobitar:
Snart blir det femte året på heltid för min del i Thailands tokheta, helknäppa, galna, rastlösa och alldeles underbara huvudstad - även kallad The Hellhole.
Jag är journalist, entreprenör, cyniker, grubblare, ångrare, livsnjutare och en realistisk drömmare. Tidigare var jag både svart- och trångsynt samt egoist. Nu spelar jag av andra halvlek i livet. Bara målrakan kvar. Och finns det då nåt bättre ställe än Landet På Låtsas?
Bankan är en fantastisk stad och den här bloggen ska berätta om livet för alla oss syndare som bor här. I med och motgång, i hetta och fukt, regn och sol, nerförsbacke eller nerförsbacke, resor i skumma grannländer– men bloggens base camp kommer alltid att finnas vid Sukhumvit Road, Bankans kroppspulsåder.
Men det är inte alltid en dans på rosor i Bangkok. Jag väjer inte för den andra sidan av livet här i stan. Vare sig det handlar om vardagslivet eller min egen sargade själ.
